Så skrev Jönköpings Läns Tidning i en artikel om Värnamo när hon blev stad 1920.

Värnamo, vår nyaste stad

Samhället med de gamla anorna, de vitt beryktade marknaderna och sin egen store humorist och folklivsskildrare, Värnamo med alla sina dråpliga gärningar, metropolen i Smålands centrum, har blivit stad. Det har gått från klarhet till klarhet. År 1236 hölls den första stora boskapsmarknaden i Värnamo, år 1903 anordnades en storartad lantbruks- och industriutställning, som ställde alla hittills hållna i skuggan, och för helt kort tids sedan firade Värnamo under stor fröjd och gamman 300-årsdagen såsom köping. Och nu ska´ det såsom aldrig förr firas fest, ity att Värnamo blivit stad, den 8:e i länet, 111:e i Sverige.

Den nya staden har i alla tider stått som huvudort i Finnveden, nuvarande Östbo, Västbo och Sunnerbo härader, vilka i juridisk hänseende intill 1770 utgjorde en enhet, i Värnamo höllos ock en lagmanstingen för ”de tio häraders lagsaga”. I legislativt religiöst och kommersiellt hänseende har Värnamo lika gamla anor. Tingsplatsen, där rätten ännu sattes under bar himmel, låg här. Hit samlades de vittboende finnvedsfolket till gudsdyrkan och offerhögtider. I Värnamo sammanlöpa sedan forna tider fem allmänna vägar, förbindande platsen med Smålands och hela landets landsvägsnät. En av dem är den gamla beryktade kungsvägen. Ganska tidigt blev Värnamo även i kommunikationshänseende ett av landets mest gynnade samhällen. Inte mindre än sex järnvägsstrålar skjuta in i den nya staden, sätter den i direkt förbindelse med Jönköping och Nässjö, västerut med Göteborg och Borås samt österut med Alvesta och sydöstra Sveriges järnvägsnät, slutligen söderut med Halmstad och Helsingborg.

Det nutida Värnamo är ett välbyggt, livligt och i allo trevligt samhälle, och man förstår något av det gamla ordstävet som säger: Den som en gång fått värnamosand i skorna kommer aldrig därifrån.

Utvecklingen har tagit jättesteg. En omfattande handel äger rum och lukrativa affärer göres, industrien är storslagen, särskilt har möbelproduktionen ryckt fram i främsta ledet och torde redan vara en av de största i hela landet. Skolväsendet är väl ordnat och står högt. Befolkningen har det gott och många leva som om var dag vore den sista. Man gör sina avstickare utåt bygden i bilar och sökte sig väg i puttrande motorbåtar genom Lagans många slingringar i den sköna Appladalen ut till ”havet”, den 2 mil långa Vidöstern.

Där uppe från Strandbergs kulle skådar man ned över ett idogt och lyckligt samhälle, en icke alltför beslöjad blick dröjer kvar vid de gamla idylliska kåkarna med sina fridfulla trädgårdstäppor, som ännu till en del stå kvar, minnande om det forna Värnamo, och något vårdslöst blandade möter en ny attityd, ett nytt Värnamo, som redan visar en verkligt expressiv profil, tydande på att Smålands allra yngsta stad står inför en ny storhetstid.

I morgon börjar firandet efter ett program, som är lagt på bred basis. I Värnamo kan man den konsten att hålla högtid. Möjligheterna finnas. Och att man nu har ett särskilt glädjeämne, som ligger i öppen dag. Att det blir trångt om utrymmena både ute och inne de dagar festligheterna pågå, det kan man också ta för givet. Från den närgränsande bygden, som allt sedan hedenhös varit så intimt förknippad med värnamometropolen, kommer säkerligen att bli massvandring av. Även från längre bort liggande trakter komma man att deltaga. Ty att Värnamo har blivit stad, är något särdeles betydelsefullt, det är en epok.

I de hyllningar, som komma att vederfaras den nya småländska staden, har även Länstidningen velat deltaga med ett särskilt värnamonummer.

Må staden Värnamo med alla de möjligheter den förfogar över gå nya framgångsrika tider till mötes.

Leve Värnamo!

– Ur Jönköpings läns tidning, nr 252 år 1920