Värnamo kommun
  • Startsida
  • | Kommunen
  • | Boende & miljö
  • | Utbildning & barnomsorg
  • | Omsorg & stöd
  • | Kultur & fritid
  • | Näringsliv
  • | Turistinfo
Sidan uppdaterad:
2010-08-30
Uppdaterad av:
2010-08-30

Jag gratulerar och bugar för Värnamo stad och dess duktiga invånare på 90-årsdagen

Bo Zaar höll i lördags (28/8) ett jubileumstal till Värnamo och alla som bor och verkar här. Du kan läsa hela talet här.
Här! Just här, mitt på Åbron föddes platsen Värnamo.
Här föddes den kommande staden Värnamo. Här såg den världen för första gången.
Detta är platsen där Värnamos hjärta finns.
Det var här det hela började.
 
För över 4000 år sedan var Lagan ett hinder för de människor, som kom vandrande från söder och väster. Det gällde att hitta ett vadställe som man något så när torrskodd och någorlunda säkert kunde ta sig över.
 
Just här, där vi nu befinner oss fann de ett lämpligt vadställe. Det var också en bra plats att bo på och man byggde sin lilla stenåldersby ungefär där Åbroparken ligger.
Man hittade också en källa — Vernsel — en källa som inte frös på vintern - vid Luddö. Från detta ord ska då namnet Värnamo komma ifrån. Vernselmon — källan på mon.
 
Det finns andra teorier om detta, men jag tror att vi nöjer oss med denna förklaring.

Vad tyckte då forntidens bosättare om ån Lagan? Det var svårt att ta sig över till andra sidan — ån hade ett mycket häftigare flöde på den tiden. Namnet Lagan är ett fornnordiskt namn som betyder "Vattnet" eller det "Stora vattnet" Men den gav gratis en värdefull kommunikationsled norr- och söderut. Vattnet var rent och kunde användas i hushållet och gav god och riklig föda i form av fisk och kräftor.
 
Men som sagt, svår att ta sig över. När vi längre fram i tiden löste det hela genom att bygga riktiga broar i stället för primitiva och osäkra vadställen, fick vi i stället ett annat problem.
 
Eftersom vi så småningom inte behövde Lagan som kommunikationsled och mat och vatten kunde vi skaffa på annat håll, hittade vi ett annat användningsområde.
 
Lagan, denna vackra å fick i stället fungera som avfallsdike för den gryende staden.
Hade Värnamo firat sin 90-årsdag för 60 år sedan hade man valt en annan plats i staden för dess firande. Det hade luktat alldeles för illa!

På senare år har Lagan fått tillbaka sitt goda anseende. Idag flyter hon, delande staden på mitten, värdigt och friskt sin väg ut till Vidöstern.
 
Och varje dag får nästan alla värnamobor tillfälle att korsa henne och njuta av hennes rogivande gång.
Hennes värdighet och lugn har avgjort en helande effekt på oss stressade nutidsmänniskor.
 
Jag säger hon. För visst är väl Lagan ett levande väsen och visst är det en hon!
Stanna gärna nästa gång mitt på bron. Luta dej över räcket en stund och njut av hennes kraft, lugn och sinnlighet.

När jag efter 66 år lämnade Värnamo är det mycket intressant att som utflyttad värnamobo få studera staden ur en annan vinkel.
 
Vad är det man då ser?
Ja, man ser de gamla vanliga omdömena —
Att vi är envisa och enrakiga, flitiga och företagssamma.
Att vi är kluriga och påhittiga.
Att vi, enligt en gammal beskrivning, sjunger och arbetar och visslar och kör foror.

Att vi inte fruktar svårigheten eller mödan.
Att vi är respektlösa mot sådant vi finner dumt och galet.
Att vi är begåvade med ett gott, naturligt, till och med ljust förstånd.
 
Att folket i Värnamo i allmänhet är mera stort än litet, mera vackert än fult och att man till växt och ansikte se de vackraste kvinnoansikten.
 
Att vi aldrig ger upp.
När SAAB nyligen råkade i svårigheter, ställdes många underleverantörer i Värnamo och Finnveden inför minskade eller uteblivna order.
Då säger en av företagarna i Värnamo. "Vadå problem? Det här öppnar ju bara nya möjligheter!"
Så talar en äkta Finnveding!

Ja, bortsett från det där att vissla och köra foror är dessa omdömen faktiskt sanna!
Ja, allt det här visste jag från början. Men ändå blev jag överraskad över hur väl Värnamo och dess invånare står i jämförelse med andra orter.
 
Så flitiga. Så kloka. Så driftiga ni är här i Värnamo.
Och vilka korta fullmäktigesammanträden!
Det finmaskiga kontaktnätet som spänner över hela denna bygd och som resulterar i snabba idéer och beslut, söker sin like inte bara i detta land.

Inget onödigt prat här inte. Korta lösningar - snabba beslut.
 
I år fyller alltså staden Värnamo 90 år.
Den 15 mars 1920 beslutade kommunalfullmäktige ingå till Kungl. Maj:t. med underdånig ansökan om anhållande om stadsrättigheter för köpingen.
 
En vald kommitté uppvaktade personligen Hans Maj:t. konungen, statsminister Hjalmar Branting och vissa andra regeringsmedlemmar, däribland statsrådet Thorsten Nothin, bördig från Värnamo.
 
Det var till stor del Thorsten Nothins förtjänst att ärendet påskyndades och ett positivt besked kom redan den 11 oktober samma år.

Det kan tilläggas, att ett rum i stadshuset under ett antal år gick under namnet Nothinska rummet.
Det var kanske hans förtjänst att Värnamo fick sina stadsrättigheter vid denna tidpunkt.
 
Stadsvapnet beskrevs som "En blå bjälkvis ställd ström på guldfält".
Efter fastställandet gratulerade Riksheraldikern personligen staden att äga ett av rikets vackraste stadsvapen.
 
Jag gratulerar och bugar för Värnamo Stad och dess duktiga invånare på 90-årsdagen.
 
Bo Zaar, 2010-08-27